Väntar fortfarande...

Alltså denna ovisshet är asjobbig! Hela tiden pendlar man mellan hoppfullhet och misströstan. Och tanken "tänk om?" återkommer ofta men jag försöker slå ifrån mig den på en gång. Snart kan vi inte buda mer. Snart är vårt "tak" nått.

Det (stora) positiva i allt det här är att jag och maken kommer lägga ganska stor tid från och med nu på att hitta vårt alldeles egna lilla smultronställe! :-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0