vi hoppade av

Vi nådde vårt tak och budgivningen fortsatte utan oss. Visst känner jag lite "sorg" men letandet går vidare! Precis som Mia skrev så tror jag också litegrann på ödet. Det var helt enkelt inte meningen att det torpet skulle bli vårt! Men någonstans där ute finns vårt lilla paradis! En ganska häftig känsla när man tänker efter :-) Det får gärna komma till oss snaaart bara....

Jag ska iaf planera och drömma vidare! För nu är vi så nära så nära. Har man väntat i snart 9 år så vad gör kanske några månader hit eller dit? Nu kan vi få lån och maken är övertalad. Han är till och med riktigt entusiastik inför att köpa ett torp! *glad*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0